White heart is screaming in the jungle

Blev middag ute ikväll följt av några öl, först på en uteservering. Kan egentligen inte med ord beskriva hur glad jag kände mig när jag strosade på gatorna på Söder; det ständiga flödet av människor på trottoaren, den blåa himlen och en känsla av lugn. Sen är det ju en frihetskänsla att springa över gatan bara sådär, i luckan mellan bilarna. Jag älskar det.
När vi sedan satt inomhus och pratade så spelade de från början mest hårdrock, något jag lyckades ignorera. Men sedan hörde jag några begynnande toner och då hoppade hjärtat ett glädjeskutt. Gamla låtar kan slå an strängar!


Maybe it's the universe telling me they're out there.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0