Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Sitter och lyssnar på Winnerbäck igen. Den mannen kan verkligen sätta ord på allt man känner, det är så undrbart. Och så tänker man på alla minnen som lever i symbios med låtarna. (Ibland borde man verkligen inte lyssna på sån musik).
Jag har visserligen inte lyssnat på den nya skivan men jag älskar verkligen titeln på den: tänk om jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen? Klockrent - för det är ju precis så man känner ibland. Speciellt jag då som är så velig. Jag står ju verkligen och tänker fram och tillbaka minst två gånger innan nåt beslut tas.. Om det inte stämmer direkt såklart, för då finns inga tvivel. Det är den känslan jag strävar efter.
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
