I'm-a touch the sky!
Våren har anlänt! I måndags när jag vaknade så sken solen och den sken fortfarande när jag gick hem från skolan. Och jag går aldrig hem tidigare än 17.. Förstår ni vilken skillnad det är?! Jag har börjat klä mig mer i kjolar och klänningar och snart hoppas jag kunna byta mer och mer till vårskor. Så mitt humör gjorde en totalsvängning iom den här veckan. Jag fick dessutom handledaren jag ville ha på examensarbetet och idag har jag inte ätit en enda måltid själv förrutom frukosten då. Och nu imorgon kommer två kompisar och besöker mig hela helgen, helt underbart kul.
Förra helgen hittade jag bilder på oss tre när vi gick ut nian, och bilder på mig när jag hade superkort hår. Och från diverse utlandsresor de senaste åtta åren. Vilka minnen! När jag väl tillåter mig själv att tänka tillbaka på allt jag varit med om i livet så inser man att tankekedjorna är helt otroliga. Jag kan se mig själv springa barfota på stigar uti sommarstugor, nästan ramla i stentrapporna i min gamla lågstadieskola, fiska upp guldgubbar vid stenarna i hamnen, springa i spöregnet med ett gäng kompisar en examen, göra snygga sortier från dansgolv, åka i en bil och lyssna på Scatman John, se skidåkare åka nedför Dundret, nästan svimma när mamma skulle smörja in mig i aftersun efter att jag legat närmare 6 timmar i solen utan att vända på mig, promenera hem från stan under sommarnätter då det aldrig blev mörkt, spontant bestämma mig för att följa med D till Idol en tidig lördagsmorgon då jag varit ute mycket sent på fredagen och faktiskt kom hem först på lördagsmorgonen, gå runt Villan en helgnatt under januari månad, vara den enda personen som vet att svaret på en musikquizfråga är the Moffats, sitta på golvet i en hall med en bekant och hans härliga kusin, springa genom Frankfurts flygplats och hinna med planet med 5 minuters marginal, köra bil med rutorna nervevade en sommardag med 'Beat goes on' på högsta volym..
Herregud vilka minnen! Jag kan egentligen inte sluta, men jag känner att jag borde göra det nu. Kanske kommer det någon spontan fortsättning någon annan dag för så här borde man göra precis hela tiden så man inte glömmer.
Förra helgen hittade jag bilder på oss tre när vi gick ut nian, och bilder på mig när jag hade superkort hår. Och från diverse utlandsresor de senaste åtta åren. Vilka minnen! När jag väl tillåter mig själv att tänka tillbaka på allt jag varit med om i livet så inser man att tankekedjorna är helt otroliga. Jag kan se mig själv springa barfota på stigar uti sommarstugor, nästan ramla i stentrapporna i min gamla lågstadieskola, fiska upp guldgubbar vid stenarna i hamnen, springa i spöregnet med ett gäng kompisar en examen, göra snygga sortier från dansgolv, åka i en bil och lyssna på Scatman John, se skidåkare åka nedför Dundret, nästan svimma när mamma skulle smörja in mig i aftersun efter att jag legat närmare 6 timmar i solen utan att vända på mig, promenera hem från stan under sommarnätter då det aldrig blev mörkt, spontant bestämma mig för att följa med D till Idol en tidig lördagsmorgon då jag varit ute mycket sent på fredagen och faktiskt kom hem först på lördagsmorgonen, gå runt Villan en helgnatt under januari månad, vara den enda personen som vet att svaret på en musikquizfråga är the Moffats, sitta på golvet i en hall med en bekant och hans härliga kusin, springa genom Frankfurts flygplats och hinna med planet med 5 minuters marginal, köra bil med rutorna nervevade en sommardag med 'Beat goes on' på högsta volym..
Herregud vilka minnen! Jag kan egentligen inte sluta, men jag känner att jag borde göra det nu. Kanske kommer det någon spontan fortsättning någon annan dag för så här borde man göra precis hela tiden så man inte glömmer.
Kommentarer
Trackback
