sarahlee

Det är höst igen. Men det är en höst som inga höstar förr och jag vet inte hur jag känner inför det. På något sätt känns det inte som om jag hänger med. De flesta verkar växa upp och på riktigt ge sig in i vuxenvärlden och själv har jag fastnat någonstans på vägen dit. I teorin borde allt gå smidigare än det gör men det är inget som går smidigt längre.

Men det löser sig väl. Svårt att vara positiv ibland, men jag försöker.