It stung like a violent wind

Semestern är slut. Det värsta med att ha varit borta på resande fot måste ändå vara att man måste packa upp allt när man kommer hem igen. Jag har inte lyckats den här gången.. än. Men då har det ju bara gått mindre än ett dygn, så det finns fortfarande tid.

Hemma igen alltså. Hann träffa en kompis igår som jag inte sett på evigeheter, vilket var himla trevligt! Men nu är det verkligen tillbaka till verkligheten. Och tyvärr till en verklighet jag inte alltid känner mig så säker på. Men det är nog så det ska vara. Och vänta är allt jag gör nuförtiden. Väntar på besked, varav vissa jag är osäker på om de någonsin kommer. Eller om de är besked jag kommer bli glad eller ledsen av. Åh, jag hatar att vänta.




'Cause there's no comfort in the waiting room,
Just nervous paces bracing for bad news.


Man bli lätt lite psycho när man måste vänta. Men som sagt, things even out.
Förhoppningsvis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0