Där låghusen slutade och skogarna tog vid

Jag tror bestämt att jag blev en smula kär ikväll.
För hur kan man egentligen motstå ett sådant leende och kontakten vi fick, speciellt när han kramade mitt finger? Nej, det är fullkomligt omöjligt! Jag föll direkt. Det är nästan så jag önskar att fler kunde skaffa barn så man fick sitta och glädjas åt ögonblick som dessa lite oftare.

Och på promenaden hem betraktade vi stjärnhimlen. Vilken perfekt början på helgen.


Sometimes, all we want - is a taste..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0