Panicing pastalegs
Kom hem 04 inatt, och hade visionen att jag skulle stiga upp sju. Haha. Blev inte riktigt så kanske. När jag väl kom igång flödade inte riktigt orden och vissa frågor blev längre än jag först trodde de skulle kunna bli, vilket gjorde att min luddiga tidsplanering sprack totalt. Tiden tickar dessutom fortare än normalt och klockan är strax tjugo i fem.
Klockan fem ska den vara inne. Sent inkommna tentor tas ej emot.
Jag slänger på mig kläderna medan skrivaren matar ut bladen. Märker då att sidorna är en aning vita. Jodå mina vänner, bläcket är slut. Jag grips av panik.
En räddande ängel rycker ut och jag står nu i stor skuld till honom, även om han inte själv vill lägga så stor vikt på det. I will not forget.
Kan även tillägga att jag slog personligt rekord i att ta mig till skolan. Jag sprang som om jag aldrig sprungit förr och kom flämtande fram och säckade ihop på en bänk utanför korridoren. Får sedan höra att institutionen är på personalfest och inser att läraren knappast kommer hämta högen förrän på måndag. Jo, men det känns ju bra.
Spagettibenen har, efter över en timma, fortfarande inte gett med sig, men jag tänker trotsa dem och ta mig till affären ikväll. Jag är så värd en belöning just nu. Sen ska jag ligga i sängen absolut hela kvällen. Jag ska inte röra en fena!
Crap. (or not)
Dessutom upptäckte jag nyss att min kära följeslagare, vattenflaskan från banverket, har gått sönder! Det är katastrofalt, vad ska jag nu ta mig till? Det är den bästa vattenflaskan ever. Kan ju alltid limma ihop plasten.. men det är nog lite riskabelt kanske, för hälsan.
No words
Jag skulle ge ganska mycket för en personlig klon just nu, som kunde skriva allt åt mig.
Nu kan du få mig så lätt
Gissa vem som kommer stå klistrad där varje sekund av konserten?
Det var så mörkt
den kvällen jag gick hem,
jag hade hoppats på något.
You want a piece of me?
Varför ta en tallrik efterrätt åt gången när man kan ta två?
Vacker kyrka mitt i Helsingfors. Det finns 100 trappsteg framför den och där har jag gått några gånger, dock inte denna resa. Vi nöjde oss med att stå längst ner.
och 
Viktiga saker att tänka på!
Keep makin that platinum and gold for me
När jag vaknade imorse på tåget, på nordligare breddgrader, öste snön ner. Det är inga gröna gräsmattor här inte, nej här är de vita. Men jag är inte bitter för det. Säger vi. Lite deprimerande är det faktiskt. Fast det får hellre snöa lite (med betoning på lite) än regna.
Resan var dock helt underbar! Först ett riktigt traditionellt kalas, där vårt lag vann femkampen! Hell yeah, vi ägde. Stort! Sen blev det ännu fler lekar innan jag och D var tvugna att springa till pendeln. Och ja, jag fiskade upp lite godis och en mandarin i fiskdammen. Detta var lätt det bästa kalaset jag varit på på länge! Dessutom fick jag ju träffa D, och bara det gjorde dagen bättre! Att vi sedan gjorde ett stopp inne i tebutiken var inte heller helt fel.. =)
Efter kalaset åkte jag raka vägen till andra sidan stan för att träffa en gammal kompis som jag inte heller sett på länge. Där 'kraschade' jag en parmiddag och spelade sedan monopol halva natten. Bra slut på en bra dag.
På färjan till och från Helsingfors åt vi buffe; kyckling, tacos, lax i en salig röra och sedan efterrätt i mängder. De hade även skålar med ostbågar som jag glatt lastade upp på tallriken varje gång jag var och tog mat. Ostbågar passar som tilltugg till det mesta har jag märkt.
Sedan såg vi på snygga killar som hade en streetdance-show, och sedan dansade vi hela nätterna till bra musik. Det är så livet ska vara!
Sen är det nästan överflödigt att skriva att det blev lite shopping med, så med dessa ord lämnar vi detta.
Do you think about me now and then
Do you think about me now and then
Oh
Now I'm coming home again
Maybe we can start again
När Stockholm kysser mig på kinden
På riktigt.
Jag har även skrivit små meddelanden på servetter idag. Det ger en speciell känsla att skriva på ett material som inte är vanligt papper och jag gillar det.
Om några timmar avgår tåget söderut och jag längtar massor!
Men ingenting är (inget, inget, inget, inget)
Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut
in the boring room
Den lilafärgade dagen igår har ändrat färg och idag har den antagit en grå färgskala, och jag med den. Jag borde inte känna mig såhär, jag har egentligen inget att klaga över. Allt är bra och jag ska ut och resa imorgon och dessutom få återse vänner jag inte sett på länge!
Kanske är det faktumet att det är februari, och att det känns som vår ibland. Jag blir alltid lite smådeppig på våren, det här kan vara en försmak på det.
Jag vill byta perspektiv, komma bort från vardagen och dess måsten. Can anyone help me with that?
En lilafärgad dag
Dåligt dåligt. Det borde inte kännas bra. Den är nog lätt att förtränga under helgens strapatser som det är.
Vi fick sluta en kvart tidigare. Man kanske inte tror att det gör så mycket, men under dessa föreläsningar gör de oerhört mycket! Dessutom måste jag bara kommentera om hur ljust det är ute nuförtiden man blir genast mycket piggare och gladare!
Och när jag gick hem från syrran så var hela världen lila. Det var vackert.
Ta det lätta före det svåra
Jag borde bestämma mig nu vilken fråga jag ska satsa på ikväll, och vilka texter som behövs för det. Men det innebär att jag måste ta upp blocket och ta tag i det, och det känns lite för stort just nu. Jag vill hellre ta det som det kommer, gå efter vilken fråga som känns rätt just då.
(Risken är att ingen känns riktigt rätt..)
Eller, jag vet nog den perfekta frågan att ta ikväll!
Mitt namn.
Hilarious
Efter en förkylningshelg enbart spenderad på mina 25kvm får man lätt känslan att man är isolerad från omvärlden. Det är anledningen till att jag är som jag är idag. För det första är humorn på topp och jag hade så kul så kul idag på lektionen som ingen annan verkade uppskatta fullt lika mycket som mig. Ni kan fråga mina kära bordsgrannar om det, de kan inte annan än hålla med. (Tegnér är verkligen min idol, näst efter Stagnelius då. Självfallet. Skulle jag ljuga om något sånt?)
Sen känner jag mig på bushumör med! E fick stå ut med lite blinkningar och stackars M hade lite svårt att skriva där ett tag. Haha. En varning går ut till alla kittliga. Men det är såhär dagarna ska vara, allt blir ju mycke roligare då.
I övrigt har jag nog Fil kand in sexual pain, oh yeah mon. Sen lutar det åt att jag är pyroman med. Dessutom är jag Livet (som ger er citroner), massör och dessutom en riktig Sugarmama! Typ.
Och ja, jag är givetvis stureplanscool. Jag kommer knappt ut från White Room.
ways to be annoying:
18. Declare your apartment an independent nation, and sue your neighbors upstairs for "violating your airspace."
55. Buy a large quantity of orange traffic cones and reroute whole streets.
61. Repeat the following conversation a dozen times: "Do you hear that?" "What?" "Never mind, it's gone now."
84. Sit in your front yard pointing a hair dryer at passing cars to see if they slow down.
I must have been asleep for days
Lyssnade förresten på en gammal cd igår, som jag inte lyssnat på på evigeheter. Och vilka minnen alltså, både bra och dåliga. Känns som dagen har börjat ganska soft och jag tänker fortsätta dagen i den andan. Kommer inte alls blir svårt utan jag ser fram emot det.
Unwell
Jag har gått och blivit förkyld mina vänner. Jag blir väldigt sällan sjuk, så när jag väl trillar dit blir jag riktigt sjuk. Igår var en riktig jobbig dag; jag masade mig upp och iväg till skolan (i kylan, I might add) bara för att mötas av en lapp om att läraren i fråga är sjuk. När jag väl kom hem igen la jag mig i sängen och där blev jag kvar hela dagen. Inte kunde jag prata heller.
Men dagen avslutades på ett rätt så bra sätt och idag mår jag mycket bättre! Man ska inte ropa hej, jag vet. Men jag ska iaf inte utanför min dörr i helgen, hade jag tänkt. Jag ska bara vara hemma och kurera mig, och blir helt frisk. Det var faktiskt väldigt länge sedan jag var hemma en helg, så det ska bli ganska skönt.
14e februari
Drawing a line
Ingen kan kalla det för ett lätt sak att göra. Jag gör tappra försök men det går inge vidare, ja ni vet hur det är med mig och beslut.. Om det är bra eller inte återstår att se.
Sen är jag alltid sen till möten med, liksom precis nu. Alltid denna stress.. och nyss kom jag på att jag borde ha tagit en powernap med. Och städat.
Well, it's all about me now, so bring me that horizon!
Need to laugh?
Got stuck in the cookie jar?
Bättre sent än aldrig!
Oldie
Fettisdagen
Sedan har det löst sig med mina poäng med och jag bor återigen ensam, så nu börjar jag verkligen på ny kula. (Undrar var uttrycket börja på ny kula kommer ifrån?). Internet fungerar igen och det är inte snöstorm ute. Är en ganska bra dag trots allt.
Flytt 101
Eller så inte. Men jag har ändå lyckats njuta av dagen, och dessutom läst allt till imorgon. Känner mig trött, men ändå känns det som att förspilla tid om jag skulle lägga mig nu eller snart. Blir förmodligen lite kakor och mjölk istället! Sen lite mysläsning om jag har tid innan det blir tjat om att lampan måste släckas.
Det kommer bli tomt här sen, när man inte har någon att gnabbas med. Härligt och tomt på samma gång.
That's right kids!
Sen har jag insett att jag måste bråka med min lärare om mina poäng, jäkla skit.
Men det ska jag inte tänka på ikväll. Ikväll ska det bara vara kul!
Let's get lost tonight.
