sarahlee

Så då är man tillbaka för hösten. Timmarna på bussen försvann förvånandsvärt omärkbart, och från första parkett kunde jag bevittna när en mindre fågel eller något liknande flög rakt in i rutan.. Men förrutom det kunde man inte klaga på utsikten. Väl framme fick busschauffören en liten workout när han skulle lyfta våra tunga väskor ur bussen och sedan var det våra egna ryggar, axlar och händer som fick ta smällen. Hej packåsna! Folk bara log när vi gick förbi. Men till slut kom vi hem iaf.. och nu drömmer jag mest om att det skulle komma en god samarit och knacka på min dörr och erbjuda mig en massage. Jag är stel som en pinne, heh. Men det hade ju kunnat regna också, så det kan ju ha varit värre.

Man får tänka så.