sarahlee

Nej jag är ingen biomedicinnolla, men igår hade jag nästan velat vara det! Hur kul hade det inte varit att bara hänga på och lära känna en massa roliga människor man kanske aldrig skulle träffa annars och dessutom vara med på en nollningskväll. Nu hade jag visserligen andra planer när jag stod och hängde uti centrumet, men tanken på att jag skulle sagt ja var lite lockande!

Annars ser jag mycket mindre på tv numera. Knappt nåt alls! De enda programmen jag saknar är Vänner och Satc, men jag lär nog överleva det. Speciellt som jag ska planera in en Vänner-kväll lite då och då, för att få min dos. Och ikväll är det premiär för tekvällarna! Ska bli så otroligt kul, jag längtar redan!

Men först är det inflyttningsfika som gäller, det ska bli skönt att få en promenad i solskenet speciellt efter gårdagens långa promenad i spöregnet. Och vet ni vad jag insåg under den promenaden? Mina skor läcker fortfarande in! Haha.. hur kunde jag ha glömt det?

Så då är man tillbaka för hösten. Timmarna på bussen försvann förvånandsvärt omärkbart, och från första parkett kunde jag bevittna när en mindre fågel eller något liknande flög rakt in i rutan.. Men förrutom det kunde man inte klaga på utsikten. Väl framme fick busschauffören en liten workout när han skulle lyfta våra tunga väskor ur bussen och sedan var det våra egna ryggar, axlar och händer som fick ta smällen. Hej packåsna! Folk bara log när vi gick förbi. Men till slut kom vi hem iaf.. och nu drömmer jag mest om att det skulle komma en god samarit och knacka på min dörr och erbjuda mig en massage. Jag är stel som en pinne, heh. Men det hade ju kunnat regna också, så det kan ju ha varit värre.

Man får tänka så.

Att några få bokstäver kan ge en sådan reaktion hos någon, det är helt otroligt! Även om de inte har någon stor betydelse i vanliga fall. Jag antar att det är brytandet av mönster som är det stora, egentligen.
Samtidigt kan bristen på ord också lämna en med en underlig känsla. Och i det här fallet är den stora grejen fortfarande en undran över varför? Jag vet att det är såhär personen tydligen vill ha det, för det har vi varit igenom förr, och jag borde verkligen sluta bry mig.. men det är som svårt. Jag måste verkligen släppa taget för jag orkar inte med denna (om än lilla) besvikelse som sköljer över mig när responsen uteblir, gång på gång. Bättre lycka denna gång måntro?

Det händer inte så mycket nu såhär på sensommaren. Var visserligen ner till Umeå en snabbis tidigare i veckan. Tog ner två stora fullpackade väskor som jag tvättade och la in i garderoben. Det blev en hel del rensning på schemat med, och omorganisering. En väldigt lyckad omorganisering om jag får säga det själv - frigjorde två hela hyllplan i garderoben! Det trodde jag aldrig skulle gå, så jag är nöjd, nöjd, nöjd.
Trots det pressade rensningsschemat jag lagt upp till mig själv hann jag även med att gå på middag med efterföljande filmkväll. Ska bli så roligt när vardagen i umeå kommer igång igen, så det kan bli mer av sådant!

Nu är jag hemkommen igen. Semestern har varit otroligt rogivande och soft! Precis vad jag behövde. Turkiet var otroligt varmt, precis som de hade lovat. Temperaturen steg upp emot 55-60 grader, och i skuggan var det uppemot 46! Men låg man under parasollet var det helt underbart, likaså att ta sig ett svalkande dopp i Medelhavet. Men jag gillar ju värme, så jag klagade då inte alls =)
Vi hann även med en tur upp till Istanbul! Vi tog nattbussen både dit och hem, och under de timmar som solen fortfarande var över horisonten så passerade ett fint och bergigt landskap utanför. Istanbul var en livlig stad med runt 11 miljoner människor och ungefär lika många taxibilar och vanliga bilar. Båtarna som låg vid kajen var inte så få, de heller. Fyndade lite på bazaren, såg Hagia Sofia och var inne i Blå Moskén (eller Sultan Ahmet Camii som den även heter), och vi var även ute på en båttur på Bosporen. En mycket lyckad trip det med! Ungefär två timmar efter att vi stigit av nattbussen i Marmaris igen så låg vi på stranden och solade. För det gällde ju att ta vara på tiden!

Klockan 04, natten mot lördag, landade vi på Arlanda och en timma senare påbörjade vi vår bilfärd norrut. Gick mycket fortare än jag hade trott och vi hann hem i lagom tid för att se Bolt ta OS-guld i 100m. Nice!  Jag slocknade som en klubbad säl igår kl 20, men idag har jag hunnit landa i verkligheten. Iaf någotsånär. Slog på tv:n precis i tid för damernas final i simhopp - vilket lyckoslag! En slapp dag som denna har varit tacksamt, men imorgon gäller det att ta tag i saker och ting igen.

Mañana, mañana... (haha)



Two weeks away feels like the whole world should've changed
But I'm home now
And things still look the same
I think I'll leave it till tomorrow to unpack
Try to forget for one more night
That I'm back in my flat
on the road where the cars never stop going through the night
To a life where I can't watch the sunset
I don't have time
I don't have time