When it's over, is it really over?

Kan man någonsin bli kvitt sitt förflutna? Börja om från början?... lägga alla människor och möten som gjort en till den man är idag, bakom sig. Allt som lett en fram till var man är i livet idag. Kanske gillar man inte situationen nu, men det är trots allt en del av grunden man har. You'll just have to take it from there. (I guess)

Sen är det alltid så the past dyker upp att när man verkligen försöker se framåt. Som den senaste veckan för mig. Först dök det upp en exakt kopia, det var inte mycket som skiljde. Fast många människor påminner väl om någon annan man känner, så det är nog inte så konstigt egentligen. Men likheten var lite "skrämmande", fast sen insåg jag att en kopia ju inte är något annat än en kopia. The original is way better.
Sen såg jag ett riktigt original i kön till fiket och senast idag blev jag förbipasserad av en annan. Det blir ju nästan komiskt, allt eller inget på något sätt. Från noll till hundra på 4 dagar blankt.

Det finns ingen idé att se bakåt, förutom då man ska försöka att inte göra samma misstag igen. Men inte ens det fungerar ju som det borde. Jag skulle vilja modifiera vissa saker som varit och föra in det i framtiden. Och få det att passa in där. Men ja.. mission impossible, right?


And when you go, go, go, go
I know it never ends
never ends.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0