Life's too short for regrets and secrets?
En kortkort update; jag har bytt kurs i måndgs och är redan less. Men jag har idag bytt till min kornblåa vårjacka! Den lyfter humöret rejält, tack och lov :)
Dagens föreläsare stod idag och pratade om Bubers tankar. Han menar att man som människa bara existerar om man är med någon annan människa. Jahaja? Snacka om tragiskt i så fall. Nej, jag tror inte han har rätt i det han säger. Jag anser att man existerar när man är ensam, men att man utvecklas i sällskap med andra.
En annan sak som nämndes var att vi måste skapa vår egen sanning. Vi måste göra det vi känner är rätt och gå efter det. Det är just därför det är så svårt när man inser att det som känns rätt ena stunden känns fel sekunden efter. Vad gör man då? Exakt när borde man ta det stora beslutet?
Livet är ett riskprojekt, jag vet. Och lite risker måste man ta, men hur stora risker då? För beslutar jag mig för att "ja, jag gör det" blir det för det ena en väldigt massa saker jag måste ordna upp. (Och som det ser ut just nu, ser det väldigt mörkt ut på den fronten. Jag kanske inte ens har något beslut att fatta..) För det andra måste jag, jaa, helt enkelt ta konsekvensen, vilken den än må vara.
Men varför måste allting vara så komplicerat? Tänk va enkelt livet var när man var liten. Riktigt liten alltså. Nu är det för mycket annat som spelar in..
