sarahlee

Det har varit en helt underbart solig och varm dag idag med! Var en snabbis till affären imorse, med en kompis. Unnade mig lite pistagenötter, oerhört gott! Sedan blev det lunch och efter det gick jag in till stan. Vilken härlig promenad det blev med bra musik i öronen, man kände sig lycklig på något vis. Några minuters lycka mitt i vardagen.
Traskade in för att köpa en födelsedagspresent och den blev inhandlad. Jag lyckades även med bravaden att få hem en tröja och matchande accessoarer, är jag inte duktig så säg!

Nu ikväll, sprack dagens känsla av lycka då jag var tvungen att gå till röda rummet och läsa en bok. Men fanns den där? Oh no, of course not. Jag kom dit uti 18, och gick 20.30, men den jäkla boken fanns inte att få tag på. Hela grejen är att det knappt var några människor där, så jag börjar misstänka att boken antingen är gömd eller stulen. Jag blir så himla arg!


I övrigt går beslutsfattandet inte framåt. Jag kommer inge vart alls. Det spelar ingen roll hur mycket jag diskuterar det med andra; ingen annan kan ge mig ett svar och själv känner jag mig mest fast i ekorrhjulet med mina tankar. So what's a girl to do?

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

Det är också en farlig aspekt av det hela, det är så enkelt att titta tillbaka. (Men man hör ju hur det fungerar för diverse olika människor. Varför skulle jag inte tillhöra den skaran? Varför skulle jag tillhöra den skaran?) Så, vad ska man göra av de tankarna? Ännu fler beslut att ta, 'helt enkelt'. "Försöka bör man annars dör man" sa en kompis idag. Hon har ju helt rätt, men samtidigt kan man inte bara försöka rätt av på allting. Det måste kännas rätt.. Ibland är intuitionen glasklar och lätt, och andra gånger är den oerhört grumlig och svårtydd. Vad kan det bero på? Egentligen?